smällar man får ta
Jag har ingen livsglädje kvar just nu, jag har förlorat min bästa vän. Vad gör man åt det? Jag har försökt, jag har erbjudit mer än vad jag egentligen har att erbjuda. Det räckte inte till. Alltså jag räckte inte till, så med det så fick jag se. Att det vänskapsbandet vi bundit, brustit. Jag har inget kvar känns det som. Hur kan man vara så otacksam? Det är inte fel på dig eller på mig, vi va i det här tillsammans båda två, är det fel så är det vårat fel ditt&mitt. Du&jag. Hur överlever man en sådan här smäll då? När en som man litat på, en som man känner man kan berätta allt för. Bara försvinner. Jag brukar alltid säga att man ska bita ihop och härda. Men det går inte i detta tillfälle. Jag brast i tårar, men tårarna hjälpte inte ett piss. Jag föröker skada mig själv, det känns då fan heller inte bättre av det. Jag vill dö, men vem gläjds av det? Jag har alltid varit en glad, positiv & spontan person. Men du kom som en jävla mixer, och rörde om allt och lämnade mig som en enda röra. Jag hade världens självkänsla, men den försvann. Jag är osäker. Fast å andra sidan hjälpte du mig dra fram mina sidor jag inte hade. Vem vet vars jag hade hamnat idag om jag inte träffat dig? Så jag ångrar ingenting, men om jag hade kunnat veta framtiden hade jag nog tagit andra val än dom jag just tog nu när det gäller dig. Vad finns det att göra när man gett allt och det inte räcker till? Jag ska svara. Inget. Man känner sig bara så misslyckad & nere. Men tänk inte så. Om det du gav, verkligen var allt. Och det inte räckte inte till, synd. Eran personkemi fungerar inte ihop. Det var 1 av alla jordens människor. Någons personkemi lär stämma in med den. Fast nu är det så att våran personkemi stämde otroligt bra. Hur gör man då, om man förlorat sin andra halva? Man dör. Nej, man halvdör, och man måste sakta bygga upp sig hel igen. Du har varit som om jag svalt ett rivjärn. Ni kan ju själva tänka er hur det känns. Och det är väldigt tungt att förlora dig. Men jag har inga fler planer. Jag är Ledsen, jag vet att jag sårat dig. Men jag kan tyvärr inte spola tillbaka tiden och göra upp det. Tyvärr kommer inte du kunna ta min livsglädje, så mycket har jag inte tänkt uppoffra för en vänskap där det känns som om jag gör det mesta av jobbet. Det är tungt att vända ryggen till någon som alltid varit där, alltid funnits där, i vått&torrt.
Med en tår i ögat skriver jag detta:
Tack för allt Philip.
Med en tår i ögat skriver jag detta:
Tack för allt Philip.
Kommentarer
Trackback
